Skoterdag

Idag har vi varit ute och kört skoter i Vilhelmina. När solen gick upp över vidderna med alla snöklädda träd var det helt underbart. Jag varvade att åka med pappa, mina bröder, köra själv och åka med Vicke.

Att åka med pappa känns säkert eftersom han är duktig på att köra och det går rätt fort, vilket jag tycker är kul. När jag själv ska köra och pappa sitter bak sitter han och kniper ihop med benen långt innan varje kurva där han tycker jag ska bromsa. På ett ställe trodde jag spåret gick rakt fram eftersom nån lurk råkat köra ner där. Jag märker det när jag är halvvägs ner och får tvärnita och svänga runt. Micken som kom bakom såg skräcken lysa i pappas ögon, förmodligen för att han höll på köra in i skotern som pappa hyrt dagen till ära.

Att åka med Marcus är rena träningspasset där man får hålla i sig gärnet, vara beredd i kurvor att hålla sig åt rätt håll och framförallt att hjälpa till med benen så att man sitter kvar och inte flyger fram eller slår igenom i gupp (det gör ont för ryggen). För han kör inte sakta med sin nyinköpta Ski doo Renegade 800, det saktaste han kör är ungefär som när pappa kör fort eller när vi burkade. Jag säger vi eftersom jag satt på men i ärlighetens namn så gör ju inte jag särskillt mycket mer än att sitta kvar där bak. När jag försöker burka själv brukar det sluta med att jag tippar skotern.

Att åka med Vicke är som att åka med ett proffs, det känns lungt och säkert och man vet att hon har läget under kontroll, även i en krissituation. Hon var bara ute i periferin en gång men annars gick det riktig bra.

Jag var helt slut när vi kom hem, kan också vara för att jag sovit lite för lite timmar i veckan. Sedan lagade mamma palt till middag. MUMS!