5 februari 2009
Kramas på jobbet
Idag på jobbet fick jag höra följande när jag kom med en kille i vår arbetsgrupp till vårt möte. "Ohh, var har ni varit? Har ni kramats eller?" Killen säger "Jag kan kramas med dig också!" , nån annan säger "Jag kramas hellre med Malin" varpå de fortsätter och säger att de vet många som är ute efter mig. Jag nonchalerade det hela och låtsades inte höra medan jag kopplade i datorn eftersom jag skulle leda mötet. Jag tycker egentligen inte att det är så farligt men blir samtidigt irriterad över att det aldrig skulle bli samma chargong mot den manlige projektledaren som jag går parallellt med. Jag tror att de trots allt har respekt för mig men det känns som jag får jobba dubbelt så hårt för att få den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner igen mig i det du skriver. Att få jobba hårt för att nå upp till någon slags "normalnivå" där alla andra (dvs flest män) befinner sig.
SvaraRaderaSpontant kan jag tycka att deras kommentarer var ruskigt barnsliga och kanske inte så passande just vid ett projektmöte.
Eftersom du skriver att du ignorerade deras jargong så undrar jag om du tyckte den var ok eller om den trots allt störde dig? Om det är så att du upplever det som negativt så tycke jag du ska vara rak och säga ifrån. Det kan nog spara mycket energi i framtiden, både för dig och för dina projektmedlemmar.
Ja det är just det jag funderar över om den störde mig eller inte. När de hände resnerade jag som att de inte förtjändade att uppmärksammas eller att visa något annat än att jag ville göra det vi var där för. Hade jag visat att jag tog åt mig hade det följt med in på projektmötet, nu stannade det trots allt utanför och det var ett av de mest produktiva möten vi har haft med gruppen.
SvaraRaderaJag tycker det är jättesvårt det här med när man ska säga till och när man ska låta bli för att inte blåsa upp situationen och göra den ännu värre. Jag är heldre den trevliga tjejen man kan dra skämt med än gnällflickan som säger till i tid och otid, men samtidigt så måste man ju i vissa fall kunna säga ifrån (inte i detta fallet kanske men ibland krävs det ju att man sätter ned foten).
Jag förstår dig! Det är svårt att vet hur man ska agera. Hur ska man väga för- mot nackdelar?
SvaraRaderaFör mig funkar det bäst att riva ifrån. Oftast. Utan att göra en stor grej av det men att med all upptänklig tydlighet visa att det där inte är ok. Men då har jag iof kommit fram till att en viss sak inte är ok för mig. Då agerar jag.
Jag får ändå känslan av att du inte tycker det är ok. Att det liksom är något som ligger och skaver. Om du kommer fram till det så tycker jag absolut att du ska säga ifrån.
En fundering, vad vinner du på att vara den trevliga tjejen som inte säger ifrån? Kan man inte vara trevlig och samtidigt få säga ifrån? Utan att vara gnällig?
Förstå mig rätt här, jag har samma problem som dig till och från och det är inte lätt. Och det tar en massa energi från mig.